ericzzonn

Alla minnen med dig suddas inte ut.
Dom är fast förevigt!
Dom säger att jag borde se det positivt.
Nu har jag min möjlighet!
Men det kan jag inte..
Jag lär mig väl med tiden.
Det borde jag, Det gör vi alla.

Men alla bilder som finns alla stunder vi delat.
Dina kramar får mig fortfarande som helad.
Förlåten älskad och underbar,
Flåsande jag älskade dina andetag.
Varje gång jag dig fick röra,
Viskade du kärlek i mitt öra.

Som om själen tappat sin största bit,
det är väl bara att ta tag i tyglarna och rida fram.
Livet är en enda kamp...